a dream come true - chapter 7

Han pussade mig på kinden inför alla. Alla skrek och jag hörde hur nån skrek: Jag hatar dig !!
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag kände inget för Justin längre. Nu när han väl verkade gilla mig, så kände jag inget längre. Jag kände hur en tår for ner på min kind. Jag ville inte gråta inför flera miljoner. Jag fick fram ett leende till Justin och gick ner från scenen.
Kenny följde mig tillbaka till min plats och Justin sa hejdå och sprang av scenen. Jag visste inte vad jag skulle göra.
- Är du ledsen ? Frågade Isabelle och tittade konstigt på mig.
- Vi tar det hemma..
- Okej. Sa hon och kramade om mig.

När vi var hemma så gick jag och Isabelle upp på mitt rum.
- Hände det nånting på konserten ? Frågade hon och tittade på mig.
- Jag känner inget för Justin längre.. Nu när han väl verkar gilla mig så känner jag inget för honom längre.
Jag kände hur tårarna kom, jag försökte hålla in dom. Men det gick inte. Isabelle satt och kramade om mig och jag grät mer och mer.

Två dagar senare:
Min mobil ringde, jag såg att det va ett annorlunda nummer så jag förstod att det var Justin.
- Hej, sötnos !
- Hej..
- Har det hänt något ?
- Justin, vi måste prata. Kan vi ses någonstans ?
- Ja, okej. Ska vi ses vid den här tunneln där du bor ?
- Okej, vi ses där. Hejdå..
- Hejdå.
Jag la på och tog på mig skorna och jackan. När jag var vid tunneln så stog jag där ett tag. Det tog ganska lång tid för Justin att komma dit. Jag såg att han kom från vänster. Han hade luvan på sig såklart, så att ingen skulle känna igen han. Han kom fram till mig och tog av sig luvan.
- Vad har hänt ?
- Ja, asso. Jag vet inte hur jag ska säga det men.. Jag har varit stört kär i dig sen du blev känd. Men nu när jag känner dig, så känner jag inget längre. Jag kan inte se dig på det sättet.

Justins perspektiv:
- Va ? Vad menar du ? Frågade jag och försökte kolla henne i ögonen men hon bara kollade bort.
- Jag vet inte, förlåt.. Men jag vill bara vara vänner..
- Okej..
På nåt sätt ville jag ha henne ännu mer nu. Nu när hon inte ville ha mig.
- Men vänner ? Frågade jag och jag försökte verkligen titta henne i ögonen, men den här gången kollade hon ner och jag såg hur det droppade tårar från hennes ansikte, jag började oxå gråta.


Jag gick fram och kramade om henne. Jag ville inte släppa. Hon höll om mig som om det var äkta kärlek. Men jag visste att det bara var vänskap.Jag som verkligen trodde att vi hade nånting. Jag tänker inte ge upp, jag ska göra så gott jag kan.
Jag lyfte upp hennes huvud och kysste henne. Hon drog sig undan från mig.
- Vänner sa jag ! Skrek hon och sprang därifrån gråtande.
Nej, vad har jag gjort ? Jag är så dum ! Varför kysste jag henne ? Nu har jag ju förstört allt..


kanske skriver ikväll, men jag skriver imorron iallafall :)

Kommentarer
Postat av: linnea

heeej love storyn!!

btw vill ni länkbyta?

2011-01-19 @ 19:25:55
URL: http://mybieberstory.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0