Vi stog och pratade ett tag och jag gillade verkligen sättet han såg på mig. Han var så himla söt. Han fick mig att glömma att jag skulle flytta till atlanta.
Jag såg hur han böjde sig ner och närmade sig mina läppar. Han kysste mig.

---

Jag avslutade kyssen och backade lite.
- Vi känner inte ens varandra än.. Sa jag och kollade ner i marken.
- Ja, jag vet. Men jag gillar verkligen dig.
- Jag gillar dig med, men jag har en sak att berätta..
- Ja, vadå ? Säg, du kan berätta allt för mig.
- Jag ska flytta..
- Men det gör väl inget ? Vi kan ju ses på helgerna och så.
- Till Atlanta.. Jag ska flytta till Atlanta.
- Jaha.. Då kanske det inte är så smart att starta ett förhållande.
- Mm.. Sa jag och försökte att undvika att kolla honom i ögonen.
- Men jag måste gå nu.. Fortsatte jag.
- Okej, men när flyttar du ?
- Imorgon.
- Okej, men vi kan väl ses någon gång innan ?
- Ja, hejdå. Sa jag och gav honom en hård kram, jag vill verkligen inte flytta nu.
- Hejdå. Sa han och kramade mig tillbaka.

Dagen efter:

Jag hade börjat packa ihop alla mina kläder och alla möbler var borta. Huset var helt tommt. Det kändes sorligt, jag skulle lämna mitt rum som jag haft i hela mitt liv. Från att jag lekt med barbi, till min första kyss. Allt hände här inne. Jag hade precis packat klart alla mina kläder och vi skulle åka taxi till flygplatsen om en timme. Jag skickade ett sms till Alex och skrev att jag ville ses för att säga hejdå. Vi träffades vid tunneln igen.
- Jaa.. Hejdådå. Sa jag och tittade honom i ögonen.
- Hejdå.. Sa han och jag såg hur han fick tårar i ögonen, men han höll in dom.
Jag pussade honom på kinden och gick hemåt, jag vände mig om och vinkade åt honom och sen forsatte jag att gå.

Nu hade vi suttit och väntat på flyget i en timme och nu skulle vi kliva på. Jag skulle sitta själv på en rad och mamma och pappa framför mig. Jag forstog att någon skulle sitta på platsen bredvid mig men jag tänkte inte så mycket på det. Några minuter innan planet skulle lyfta så klev han som skulle sitta bredvid mig på. Han klev på med fyra andra. Jag tittade inte så noga på dom som han gick på med. Men han som satte sig bredvid mig hade keps, luva och solglasögon. Som om han inte ville att någon skulle känna igen honom. Han tittade på mig flera gånger och jag tyckte att jag kände igen honom lite på munnen. Nu såg jag vem det var. Det var Justin. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag satt och kollade bort hela tiden.
- Justin ? Sa jag tillslut och tittade konstigt på honom.
- Jag tänkte väl att du skulle känna igen mig snart..
- Vart ska du då ? Fortsatte han.
- Bort.. Sa jag och kollade ut igenom fönstret. Jag ville inte säga att jag skulle flytta dit han bodde. Det skulle bara bli värre.
- Jaja, det angår väl inte mig vart du ska. Sa han och försökte se ointresserad ut. Så töntigt..
- Mm..
- Men asso snälla Matilda. Jag vill inte sluta som ovänner. Varför kan vi inte bara prata om det ?
- Klart vi kan. Men jag har inget att säga till dig, jag behöver inte prata om något. Jag har det bra som det är. Sa jag och log hånfullt mot honom.
- Men Matilda sluta..
- Vad ska jag sluta med ? Sa jag och klev över honom och jag gick in på toaletten. Jag orkade verkligen inte med honom nu. Inte när jag skulle flyga i typ tusen timmar. Jag gick och satte mig på min plats igen och somnade. När jag vaknade så skulle vi landa om en kvart. Justin hade också somnat. Han var så söt när han sov..

---

jag kommer inte hinna skriva något mer idag, men jag skriver imorron ! :)